Det finns mycket kunskap att hämta i de historiska kartorna över området. Området runt Ödeborg söder om Färgelanda har kartor från 1600-talet som bland annat visar en galgbacke. Dagens Färgelanda var på 1700-talet bara en prästgård med totalt 19 byggnader. På Prästgården bodde Prosten Johan Bergman som var mycket företagsam och drivande i gårdens utveckling. Bland annat kan man läsa i ett protokoll från 1769 att han röjt den gamla gårdens beteshage som bestod av “ohygglia kärr och sumpdy med små ovärderilge buskar” till ny åker genom rothuggning, dikning och sprängande av stora stenar. De nya gärdena namngav han Libanon, Carmel, Udden och Prostegärdet.

Nordöst om Färgelanda låg byn Håbyn. I gränsen mellan dessa fastigheter är det troligt att det legat en gård som övergivits, kanske efter digerdödens härjningar på 1300-talet. I de historiska kartorna kan vi läsa olika markslag som låg på den gamla Ödegården. 1769 stod torpet Arnestorpet i området, kanske låg det på den övergivna gårdens tomt. 

Bearbetad geometrisk avmätning av Prästegården i Färgelanda från 1769. © Lantmäteriet.

Öster om Färgelanda Prästegård låg byn Gatersbyn som benämns första gången 1465 i skriftliga källor. Byns åker var uppdelad i tre gärden och det är troligt att man odlade i tresäde vilket betyder att en tredjedel av åkermarken låg i träda varje år. I protokollet till storskifteskartan kan vi utläsa att fröknarna Anna Maria och Adolph Johanna Didron ägde 2/5 mantal tillsammans. Dock var de tvungna att ha en förmyndare. Herr adjutanten Wall ägde 2/5 mantal och Herr Gustaf Fogelberg ägde 1/5. Han var bortrest och företräddes av hans fru Märta Beata Didron vid skiftet. Storskiftet skedde 1788 och Gaterbyn skiftades igen 1824 och det var då Gården Blanketorpet kom till platsen.  

Gatersbyn hade en del beteshagar på inägan för hästar och kalvar men de mjölkproducerande korna hölls antagligen på den gemensamma utmarken söder om Lillån. Vägen dit kantades av trägärdesgårdar och där ledda man sina djur ut på bete. På utmarken fanns även en del torpbebyggelse och vissa av byggnaderna finns kvar än idag, bland annat det gamla soldattorpet.

© Lantmäteriet

Ett kollage av bearbetade och rektifierade kartor från de olika byarna runt Lillån från 1700- och 1800-talen. Gatersbyn längst i norr. Längst i söder ligger byarnas gemensamma utmark med en del torpbebyggelse bevarad än idag.

Vi är en av landets allra äldsta hembygdsföreningar och vårt område är de fyra socknarna Färgelanda, Ödeborg, Torp och Valbo-Ryr i det sydvästliga hörnet av Dalsland. Blanketorpet, gården som är vår hembygdsgård är själva epicentrum i området vi valt ut att titta närmare på i detta projekt.

Vi har valt ett område på ungefär 5 km radie kring Blanketorpet i denna observation. Orsakerna till detta val är flera. Dels för att få med flera intressanta företeelser och industrier som varit mycket betydelsefulla för människans påverkan på landskapet genom tiderna och dels för att få med den stora skillnaden i förutsättningar och levnadsförhållanden mellan de välmående gårdarna i de bördiga bygderna kring Valboån och de små torpen och backstugorna på det karga och bergiga fjället i öster. Typiskt för Valbodalen är ett kuperat odlingslandskap med bördiga åkrar bestående av sedimentjordar i botten av dalgången och med betesmarker med insprängda skogsdungar i de högre parterna av dalgången. Byggnaderna på gårdarna är av tradition ofta placerade i höga krönlägen.

Vi har både valt ett brett perspektiv samt ett tidsmässigt långt perspektiv på vår observation och har valt att gå ända tillbaka till stenåldern för att undersöka spår efter människan i landskapet.

Valbodalen är av riksintresse för kulturminnesvården med sin mångtusenåriga historia med sina mycket rikliga spår av mänsklig aktivitet i området. Allt från stenyxor och hällkistor från stenåldern till boplatser, hällristningar och rösen från bronsåldern till bautastenar, högar och känd silverskatt från järnåldern till dagens industrifastigheter och tidstypiska moderna byggnader.

I vårt arbete med projektet tog vi kontakt med Höjdenskolan i Färgelanda och hade den stora turen att få träffa av kulturarv och historia mycket intresserade lärare för klass tre. Efter gemensamt samtal med dem och Västarvet kom vi fram till att vi skulle bjuda in skolklassen till Blanketorpet på lite olika aktiviteter för att kunna lära känna dem lite bättre och att de skulle få stifta bekantskap med vårt fina kulturarv. Det blev en oförglömlig dag då 25 härliga ungar fyllde gården med liv och intresserat utforskade varje skrymsle och vrå av gården. Vi inledde om att berätta om vår förening och våra objekt. Därefter fick var och en tillverka sin egen påskkvast av björkris, det målades påskbrev från Blanketorpet och de fick ” springa trana” det vill säga att springa barfota i mars för att som förr vänja fötterna vid att under sommarhalvåret inte ha några skor, eftersom skor var dyra förr i tiden.

I början av maj träffades vi igen och sådde en vildblomsteräng och gamla kulturväxter som exempelvis svedjerova. Den viktiga ängen fagades också med hjälp av räfsor och barnen fick se hur det går till att smida i en gårdssmedja. Det ska bli mycket intressant att få höra barnens intryck och tankar om dåtiden, nutiden och framtiden i vår bygd.

Vid pennan Kerstin Sandell

En solig men kylig dag kom åk 3 från Valboskolan på besök till Blanketorpet. För de flesta eleverna var det första gången de besökte gården. Barnen fick efter en kort samling lära känna platsen genom att gå runt och kika i de olika byggnaderna. Nyfikenheten var stor!

Efter att ha utforskat platsen delades klassen upp i två grupper, varav den ena fick gå in i köket och måla påskbrev och prata om påsktraditioner. Den andra gruppen stannade utomhus och delades mellan två aktiviteter. Medan en grupp band kvastar av björkris fick den andra gruppen lära sig om tranor och prova på den gamla traditionen att ”springa trana”. De fick ta av sig skor och strumpor och springa barfota tre varv runt gården. Detta gjorde barnen förr i tiden för att härda fötterna inför sommarsäsongen då många gick barfota för att inte slita på sina skor i onödan. Efter en lunchpaus med grillad korv bytte barnen station igen tills alla hade fått prova alla aktiviteter. Sedan tog klassen med sig sina kvastar och påskbrev och vandrade tillbaka till skolan.

Inför nästa träff, i början av maj, ska hembygdsföreningen ha förberett dels en yta för grönsaksodling och dels en yta där det ska sås vilda ängsblommor inom ramen för projektet Så vilda!

Det var febril aktivitet på gården i början på maj. Temat var odling och ätbart.

Gården ligger i ett jordbrukslandskap och har mycket av det ursprungliga kvar. Det finns bilder på hur de har odlat inom de fantastiskt snygga och välhållna stenmurarna i början av 1900-talet.

Tanken är att vi återigen ska odla upp lite av det gamla. Barnen fick hjälpa till att preparera marken och sen så äldre sädesslag, samt ängsblommorna från Botaniska trädgården (projektet Så vilda!) och lite lin. Sedan i september ska de få återkomma och skörda och äta vad de sått.

Därutöver pratade vi om odling förr och nu och var maten kommer ifrån. Vi tog också en promenad i skogen för att se vad som kunde hittas av de ätbara växterna.

I den lilla smedjan nere i backen arbetade smeden, så eleverna fick se ett gammalt hantverk och känna på hur det kunde vara förr då allt gjordes hemma.

För mer information om Södra Valbo hembygdsförening klicka här