Utredningsområdet ligger i stadsdelen Majorna i västra Göteborg och omfattar det som var den Tredje roten. I områdets nordöstra hörn ligger Gathenhiemska kulturreservatet nedanför Stigberget. Områdets norra gräns går längs Allmänna vägen. Västra gränsen går vid Gråberget och södra går genom Slottsskogen söder om Majvallen.

Utrednigsområdet.

Landskapet mellan Älvsborgsbron och centrala Göteborg har delats in olika under historien. Området tillhörde under medeltiden Älvsborgs slott som låg vid Göta älv vid Älvsborgsbron. Slottet nämns i källorna först 1366 men det är troligt att det byggdes runt 100 år tidigare av Birger Jarls för att säkra älvens utlopp. Området runt slottet brukades som en gård för att försörja slottets garnison och kallades Kungsladugård. Sedan Göteborg anlagts 1621 började Älvsborgs slott spela ut sin roll och 1651 donerades marken till Göteborg. 1651 återtogs markerna under reduktionen och tillföll landshövdingen.

Rektifierad geometrisk avmätning från 1655.

Den första kartan från området är en avmätning av Kjettil Classon från 1655 som visar Älvsborgs slott i väster och landskapet som sedan kommer att kallas Majorna. Runt slottet ligger Kungsladugård med dess åkrar. Söder om inägan ligger Kalvhagen och Djurgårdsängen. Utredningsområdet omfattar till huvuddelen den stora beteshagen öster om inägan samt en del av Havrekärret. Från slottet går en väg österut som passerar ett kluster med 7 hus som betecknas Majerna. Vägen har samma sträckning som dagens Allmänna vägen och husen tros vara den troligaste tolkningen som gett Majorna sitt namn. Ordet maja kan kopplas till Finland och Estland och betyder koja eller liten stuga eller logi och härbärge. Husklungan ligger vid den gärdesgård som skiljer inägan från utmarken. I utredningsområdet finns ingen bebyggelse, marken är på kartan målad med impediment i form av berg samt symboler av det som troligen är ekar. Södra området gränsar till dagens Slottsskogen som förr kallades Sundshagen. En beskrivning nämner att skogen bestod av över 7000 ekar vid slutet av 1700-talet. Under tiden då slottet var aktivt fanns här någonstans en djurgård där som höll hjortar och annat jaktbart vilt. 1579 ska dovhjortar ha importerats från England för att förädla stammen.

Rektifierad och bearbetad karta över Älvsborgs Ladugård från 1744.

En karta från 1660-talet visar Göteborg och landet väster ut till kusten. De sju bodarna är markerade och Majorna stavas med ett g med två prickar över. Sundshagen är markerad vid dagens Slottsskogen. Under 1700-talet utökas bebyggelsen i Majorna med utgångspunkt från älven. En bidragande faktor är bildandet av Ostindiska kompaniet och den sillperiod som varade under andra hälften av seklet. 1744 ritas en karta över Gamla Älvsborgs Ladugård som beskriver ladugårdens åkrar och ängar samt de tomter och lägenheter landshövdingen upplåtit att bebyggas av näringsverksamhet och bostäder. Här är första kartmaterialet med bebyggelse i utredningsområdet och det som tidigare till stor del varit betesmarker börjar nu omvandlas till en förstad. Tomterna är med några av dess ägare: 45 repslagarbanan med skarp sandjord, 46, 47, 48, 49 Torbjörn We(x)wicks änka, 54, 55 och 56. Troligen även 50, 51, 52 samt 53 timmermannen Christer Andersson. Alla tomterna är inte bebyggda, de hus som är utritade är runt dagens Gathenhiemska kulturreservat och repslagarbanan.

Bebyggelsen runt Göteborg fortsatte att växa under 1800-talet, 1857 infördes en ny roteindelning och Majorna blev en landskommun 1862, 1868 blev denna del av Göteborg. Ett arbete började då med att effektivisera områdets gatunät och göra sig av med den kåkbebyggelse som präglade förstaden. Bristande hygien och fattigdom var mycket vanlig. Svaret på detta blev de så kallade landshövdingshusen.

Rektifierad gatuplan över Majorna från 1876.

En karta från 1870 visar en del av utredningsområdet. Bebyggelsen har expanderat österut från det ursprungliga Majorna vid Kungsladugård med bland annat Mariebergs begravningsplats. Från 1876 finns en karta över området som börjat att dela upp bebyggelsen i kvarter och gator. Den bebyggelse som redan finns ligger förts och främst i närheten av Allmänna vägen. T.ex. Elementär-läroverk samt arbetarbostäder. Det finns även trädgårdar utritade i närheten vid gården Oljekvarn samt längst i nordöst. Kåkbebyggelse har vuxit fram längs Koopmansgatan. I Öster är Djurgårdskyrkogården utritad, den enda bebyggelsen i söder är gården Godhem. Ett förslag till roteindelning och numrering av kvarter finns från 1901. Kvarteren är de samma som tidigare men fler tomter har ritats ut eller bebyggts. En skola har byggts söder om arbetarbostäderna. Under av 1800-talet och början av 1900-talet händer det mycket i området. Gatunätet rätas ut och kvarteren får det utseendet som de har idag. Den ekonomiska kartan från 1930-talet visar att bebyggelsen har spridit sig söderut från Allmänna vägen i dalarna mellan bergsknallarna. Västra realskolan har byggts samt en renhållningsstation, längst i söder har koloniträdgårdar anlagts. I öster finns ett stort område obebyggd tomt eller åker. Äldre bebyggelse finns dock kvar vid Koopmansgatan.

Rektifierat förslag på roteindelning från 1901.

Den ekonomiska kartan från 1970-talet visar samma bild som dagens område. Bebyggelsen har expanderat upp på de tidigare obebyggda och otillgängliga bergsknallarna samt att all äldre bebyggelse har gett vika för nya byggen. Förutom vid dagens Gathenhiemska kulturreservat. Majvallen har anlagts vilket gör nästan hela bebyggt. En del lövskog finns på höjderna samt att en del skyddsvärda träd finns på Mariebergs kyrkogård. Flera fyndplatser av flinta berättar om Majornas tidigaste invånare, däremot är det dåligt med fornlämningar. Den enda ligger just i Gathenhiemska kulturreservatet och består av flintavslag från stenåldern blandat med fynd från 170- och 1800-talet.

Rektifierad ekonomisk karta från 1930-talet.

För mer information om Gamla Majgrabbar klicka här