Odensåkers hembygdsförening har valt att jobba med ett område som stämmer överens med markerna till byarna i Odensåkers socken, ett stort område vid sjön Östen och ån Tidan.

Föreningen jobbar i små studiegrupper som fokuserade på specifika områden med hjälp av en mall från LOVG-projektet. Om kartläggningen och vägen dit blir lyckad kan grannbyarna Tidavad och Låstad bli nästa steg.

Arbetet är uppdelat i tre tidsperioder. Dåtid 1750–1950, nutid 2000–2020 och framtiden. Föreningen har redan mycket information om området i form av torpinventering och kartmaterial så det handlar mycket om att plocka russinen ur kakan och tänka landskapsperspektiv. Mycket fokus har just nu legat på att kartlägga bebyggelse i området, vilka som har bott där och verkat. I socken har det bland annat funnits, färgare, lärare, smeder, skomakare och flera militärer.

Arbetet i föreningen påbörjades november 2019 då personal från Kulturutveckling, dåvarande Västarvet, var på ett första besök. Vid detta tillfälle presenterades Landskapsobservatorium Västra Götaland av Andes Nilsson, Robin Eriksson och Jessica Bergström som också gav en förklaring till vad projektet hembygden och landskapet innebär.

Föreningen delade upp sig i olika arbetsgrupper med olika fokus och fortsatte sedan arbetet på egen hand. I det rådande läget med Covid-19 har föreningens arbete bromsats ner då stor del i processen går ut på att utbyta kunskap på möten.

Den tidigaste kartan som finns över Odensåker är en ägomätning från 1767. En beskrivning av byns marker står med på denna: ”Åkern till denna By, består av lera, lermylla med klappersten, samt sandmylla, mästadelen stenig och […] öfveralt. Brukas till hvart 3dje års träde, reds med plog och kan ungefärligen gifva 4de & 5te kornet. Ängen är ganska djup och sank starrvall, lider mycket skada af sjön Östen som årligen skär ut något af den samma”.

Logårdens åker brukades alltså med tresäde, som i likhet med tvåsäde var vanligt i Vadsbo under tidigmodern tid. Tresäde betyder att åkergärdena, som låg söder om bebyggelsen, var uppdelad i tre gärden där ett låg i träda vart tredje år medan de andra två odlades. Beskrivningen säger också att åkern brukades med plog och inte årder som användes samtidigt på andra platser i Västergötland och att avkastningen var fyra till fem gånger utsädet. Bykärnan bestod av gårdarna; Nolgården, Mellomgården, Logården, Sörgården, Andersgården och Klockarebolet. Norr om byn fanns utmarken som beskrivs som odugliga sten- och sandbackar där boskapen betade.

Bearbetad och rektifierad avmätning över Odensåker kyrkby 1767. © Lantmäteriet.

Åkrarna och hagrana hägnades in med gärdesgårdar för att hålla boskapen ute eller inne. Mellan åkrarna fanns små strimmor av slåtteräng men den största delen hö hämtades ifrån maderna beväxt med starr vid sjön. Madslåttern gav mycket men näringsfattigt hö. Slåttern på de torrare områdena mellan åkrarna gav betydligt mindre hö men den var mer näringsrik och eftertraktad hos djuren. Hårdvallsängen var också mycket rik på kärlväxter. Åkermarken på 1700-talet var delvis rensad på sten som lades i rösen men en del sten fanns fortfarande kvar då de smida plogarna med dragdjur kunde manövrera lättare än dagens maskiner. I Impedimenten av rösen och äng fanns det möjlighet för insekter, fåglar och småvilt att hitta föda och bygga bon.

Väster om Odensåker kyrkby ligger byn Råstad vars åker också var uppdelad i tre gärden. Storskifteskartan från 1773 visar att åkrarna är lika Odensåkers åkrar med långa smala tegar i väst-östlig riktning. Impediment mellan tegarna har skapats under flera hundra års bruk i samma system. Råstad var uppdelad i fyra gårdar: Nordgården, Ödegården, Fältvebelsgården och Sörgården. Det är troligt att Ödegården fått sitt namn av att den övergivits vid en stor kris, möjligen under Digerdöden på mitten av 1300-talet. Betesmarken låg väster om byn och bestod bland annat av tuvig och sank lermark med gran och tallbuskar.

Östen sänktes i tre omgångar 1823, 1844 och 1887 för att skapa mer åkermark. Laga skifte skedde i Odensåker 1856, då flyttades Nolgården och Mellomgården ut på gärdena medan de andra gårdarna ligger kvar i byn än i dag. Kartan visar att det fanns en stor del byggnader, förutom gårdarna själva i form av torp, soldattorp, fattigstuga med mera i området som i dag är naturreservat. Klockarebolets 1700-talsbyggnader är bevarade i dag och är delvis byggd i skiftesverksteknik, troligen såg de i dagsläget försvunna gårds- och torpbyggnaderna likadana ut. Sjösänkningarna har gjort att slåttermaden sydost om byn gick över till att brukas som åker.

Odensåkers Hembygdsförening bildades 1977 och verksamheten bedrivs i gamla Odensåkers pastorat d.v.s. socknarna Odensåker, Tidavad och Låstad. Föreningen har över 400 medlemmar. Många aktiviteter och mycket arbete syftar till att ge kunskap om den rika kulturen och naturen i bygden. I detta projekt kommer föreningen att utgå från Logården, som är naturreservat med ålderdomligt kulturlandskap. Föreningens hembygdsgård är Logårdens f.d. ladugård som byggts om och invigdes 1996. Den används till cafeteria som är öppen för allmänheten, museum, samlingslokaler som även hyras ut för sammankomster, konferenser och fester. Byggnaden tjänstgör även som informationscentral för det fågelrika området omkring sjön Osten.

Just nu arbetar vi inom ramen för projektet med en historisk beskrivning av landskapet, som startar från krigsslutet ca. 1945-50 och bakåt i tiden ca 100 år. Denna kommer på sikt att kompletteras genom att fortsätta så långt bakåt det går att hitta källmaterial om bygdens historia.

Med nutidsdelen, alltså från efterkrigstiden fram till 2000 har vi än så länge valt att ligga lite lågt med, för att inte särskilja den delen utan fortsätta med samma linje som finns i dåtiden men också med en del annat innehåll som då hände.

Beträffande framtidsperspektivet har kontakt tagits med Tidavads skola, som kommer att delta i projektet med en grupp i åk 4-5.

Utöver detta har föreningen andra planer för att nå barn och familjen. Sedan i somras, alltså innan projektet kom igång har vi spekulerat i hur vi kan anlägga en naturlekpark på vårt område för i första hand mindre barn är vi igång. Avsikten med det var från början att få småbarn och barnens föräldrar vana att befinna sig vid vår hembygdsgård och på så sätt visa på en god miljö att bara befinna sig i och kanske, kanske skulle kunna ge oss fler aktiva medlemmar.

Efter att ha fått skjutas fram ett helt år på grund av pandemin kunde det efterlängtade skolbesöket äntligen genomföras hos Odensåkers hembygdsförening. Åk 4-6 i Tidavads skola ägnade en förmiddag på Logården. Efter att ha hälsats välkomna delades barnen upp i tre grupper som fick cirkulera mellan tre olika stationer, som alla berörde mat och livsmedelsproduktion på olika sätt. En grupp fick besöka Klockarbolet, där de fick se hur klockaren och hans familj bodde på 1600- och 1800-talet. Att de var trångbodda är ingen överdrift! I den äldsta av bostäderna lagades maten över öppen eld, i den nyare fanns en vedspis. Men man hade varken vatten, avlopp eller elektricitet, vilket fascinerade barnen. På en annan station fick barnen lära sig hur man fick fram mjöl, från sådd till skörd och malning, och vilka redskap som användes på den tiden då det var riktiga hästar som stod för hästkrafterna. Barnen fick också prova att dra en kvarnsten. Den tredje stationen fanns på museet, där föreningen bland mycket annat har en utställning med köksredskap från olika tidsepoker. Där fick barnen bland annat lära sig om olika metoder för att bevara mat innan kylen och frysen fanns. Efter att ha cirkulerat mellan dessa tre stationer återsamlades hela gruppen på baksidan av Logården för att blicka mot sjön Östen och lära sig om hur viktig sjön varit för matförsörjningen genom tiderna.

Barnen ska nu skriva ner sina egna tankar om hur de tror och vill att landskapet kommer att se ut i framtiden. Representanter för föreningen kommer att besöka klassen för att ta del av deras tankar och diskutera vidare.

För mer information om Odensåkers hembygdsförening klicka här