Utredningsområde omfattar Lundby kyrkbys ägor i Lundby socken på Hisingen.

Landskapet består av älvdalslandskap med kuperade bergsknallar och bördiga dalar.

Kyrkbyn finns belagd i ett medeltida brev från 1417 samt även i Skara stifts kyrkliga jordebok från 1540, kyrkan byggdes däremot redan på 1100-talet. Namnet Lundby kommer troligen från en helig lund som kan ha legat på platsen då kyrkan och prästgården ligger här. Halva Hisingen, där Lundby ingår blir svenskt år 1257 och Häradets tingsplats tros ha legat vid Lundby. 1550 bestod byn av sjutton hemman vilket gjorde den till den största byn inom hela länet som då var Älvsborgs slottslän.

Lundbys strategiska läge vid Göta älvs mynning har varit viktig genom historien. På Lindholmen låg ett slott på 1300-talet och Gustav Vasa planerade att anlägga en stad här, på andra sidan älven låg Älvsborgs fästning. Sydväst om byn låg ”Gamla Göteborg” som anlades 1604 och brändes ner av danskarna 1611. Inom Lundby kyrkbys mark finns även gårdar som egentligen inte tillhör byn. 1621 grundades den befästa staden Göteborg och därefter inleddes en storoffensiv för att erövra Bohuslän och Halland.

1680 bildades Göteborgs och Bohus län där hela Hisingen ingick efter freden vid Roskilde 1658. 1647 köptes flera gårdar in byn av Regner Leuhusen och kom därefter att lyda under Holms säteri. Då Lundby ligger nära gränsen mot Danmark och Norge utsattes det av flera härjningar. Byn ska ha ”ruinerats av fienden” som lagt beslag på det ”häldsta och mästa”, troligen år 1678.

Sillperioden under början av 1700-talet gjorde att Göta älvs strand bebyggdes med trankokerier och salterier. Från 1700-talet blev Hisingen en koloni för den växande handelsstaden Göteborg. Hisingsbönderna tog färjorna den korta biten över älven vid Hisingstad och Färjestaden med grönsaker och säd till Göteborg och Klippanområdet. Sillen gick till i mitten av 1700-talet och skapade expansion och välstånd för en period.

Ungefärligt utredningsområde för Hembygden i landskapet.

Nedan redovisas de tidigaste beläggen samt tolkningen av namnen för Lundby kyrkbys hemman.

Nr 1 Prästgården eller Stommen var från början 1 mantal kyrkohemman, därefter ½ mantal kronohemman. År 1678 brändes alla åbyggnaderna på gården av danskarna. Husen byggdes snabbt upp igen av allmogen som var tvungna att hjälpa till. Arbetet var så dåligt att prästen efter en kort tid inte kunde bo eller härbergera någon i husen. Ärendet gick vidare till lagmansrätten och böter fick betalas av bland annat domprosten Florander som bott där en tid men inte försökt reparera byggnaderna.

Nr 2 Biskopsgården påträffas tidigast i jordebok 1600 och var 1 mantal fram till 1726, därefter 5/8 skattehemman. Namnet bör komma från att gården en gång varit biskopsgods.

1680 var Biskopsgården nedbränd och öde av fienden och hade länge svårt att betala skatt om det inte var för att de kunnat arbeta vid skeppen.

1727 lämnades Biskopsgården och Gropegården som tillhörde Säteriet Holm till kronan.

Nr 3 Gropegården finns med i jordebok från 1550 som ett helt mantal men förmedlades 1726 till ¾ skattehemman. Namnet tordes ha något med grop eller sänka att göra. Gården har legat nedanför en bergsknalle mot lågt liggande sankmark. 1825 ägde gården en husbehovskvarn.

Nr 4 Skomakaregården Påträffas i jordebok först 1679 och var i mantal frälsehemman fram till 1697, därefter ¼ kronohemman till 1758 då det blev ¼ skattehemman. Redan i en jordebok från 1573 nämns en skomakare i Lundby, troligen är det Skomakaregården.

Nr 5 Andersgården påträffas i jordebok från 1697 men en åbo med namnet Anders har bott i byn ända sedan 1621. Innan dess bodde dansken Per Jutte på gården mellan 1590–1619. Var 1 mantal kronohemman fram till 1700 då det förmedlades till ¾ frälsehemman.

Nr 6 Brämaregården påträffas i jordebok 1634 och var 1 mantal kronohemman fram till 1719, senare frälsehemman. Namnets betydelse är okänd men kan knytas till att gården låg vid kanten av en höjdsträckning.

Nr 7 Fogdegården står med i jordebok 1634 som 1 mantal kronohemman. Därefter som 1 skattehemman och blir sedan ett vrak och återgår till kronan och förmedlas till ¾ för att sedan bli frälsehemman 1700. Namnet påträffas i jordebok 1697, troligen efter en byfogde.

Nr 8 Hökegården 1621 kan en åbo med binamnet Hök fastställas. 1629 står namnet Hökegården. 1 mantal frälsehemman av ålder. 1825 hade gården en väderkvarn för husbehov.

Nr 9 Jönsegården beboddes 1590–1619 av en Jöns. Var 1 mantal Kronohemman fram till 1719 då det blev frälsehemman.

Nr 10 Klockaregården dyker upp i jordebok 1576 som 1 mantal frälsehemman fram till 1719 då det blev ¾ frälsehemman.

Nr 11 Letsegården kallades 1576–1691 som gården weedh Leedh(et), vid grinden. Var 1 mantal kronohemman fram till 1677 därefter ändrades beskattningen flera gånger på grund av att halva hemmanet var öde för att bli ¾ frälsehemman 1725.

Nr 12 Länsmansgården finns med i Skara stifts kyrkliga jordebok från 1540 och tillhörde kyrkan fram till 1630, därefter ½ kronohemman fram till 1719 då det blev ½ frälsehemman. Namnet kommer från länsmannen som bodde här på 1680-talet. År 1846 köpte Göteborgs stad en del av hemmanet för att uppföra ett räddningsinstitut.

Nr 13 Nordgården finns med i jordebok redan 1600 och ligger längst norr i byn. Var 1 mantal kronohemman fram till 1697, därefter 1 mantal frälsehemman.

Nr 14 Putsegården finns med i jordebok 1576 som 1 mantal kronohemman, förmedlades 1677 till ¾ frälsehemman. Namnet kan tolkas på flera sätt, till exempel kan det komma från ett binamn på en person som var pösig.

Nr 15 Smedjegården beboddes av Anders Smed 1621 och var 1 mantal frälsehemman av ålder. Det finns flera källor på vilka som ägt gården, bland annat en generalmajor Malcom Hamilton.

Nr 16 Åbogården omtyds ibland till Uppegården. En Bengt Åbo nämns 1619 och 1629, flera åbor därefter har haft samma binamn. Namnet kommer troligen från gården frälsekaraktär, de som arrenderade gården var åbor.

Rektifierad karta över Lundby kyrkby, Bräcke och Sannegården från 1722.

Den första kartan över Lundby by är ifrån 1722 och visar ett förslag på solskifte av Lundbys, Sannegårdens och Bräckes ägor. Skiftet genomfördes inte, troligen för att byn hade det dåligt ställt. Kartan visar 20 gårdar i Lundby samlade runt kyrkan i en tomt som även innehåller impediment i form av bergknallar. Till gårdarna hör flera inhägnade ”nödtorftiga” kålgårdar. Norrut från bytomten går fädrevet på den samfällda utmarken som ligger väster och norr om inägan. Öster om bytomten ligger en stor kalvhage som innehåller en del bergsknallar, genom hagen går en väg från byn vidare ut ängsmarken för att till slut fortsätta till Tuve socken. Från byn går även en väg västerut till Bräcke och en söderut till Sannegården och en brygga i Göta älv. Söder om tomten ör en väderkvarn utritad på en av bergsknallarna. Åkrarna ligger runt bykärnan och är på kartan organiserade i långsmala tegar, huruvida detta är en korrekt avritning av hur markfördelningen blev är oklart då solskiftet antagligen inte genomfördes. Utanför åkrarna ligger ängsmark. Runt inägan löper en trägärdesgård, förutom längst i norr där Grimbos marker möter. Detta tyder på samarbete mellan byarna vid bruket av ängar och betesdrift. Samma ängsskifte nordost om byn är stort och skiljs från byns åkrar med en gärdesgård. Stor del av ängsgärdet är även kala bergsknallar. Alla åkrarna samt ängarna väster och söder om byn ligger i ett och samma gärde. Åkern brukas med ensäde. Byns marker gränsar i öster till Kvillebäcken, vid dess mynning i Göta älv är ett gästgiveri utritat men en väg som kommer från norr. Ängsmarken runt om gästgiveriet klassas som oduglig och upptrampad, troligen på grund av verksamheten på platsen. Söder om byns marker ligger säteriet Sannegården med dess trädgård och kohage och i Göta älv ligger ön Lindholmen med det så kallade Slottsberget.

Rektifierad karta från 1768 över Lundby kyrkby och Sannegården från 1768.

Nästa karta är en geometrisk karta över Lundby By och Biskopssäteriet Sannegården från 1768. Enligt protokollet är kartan upprättad för att genomföra sol- och storskifte. Vid förrättningen närvarade bland annat samtliga byamännen och att bevaka Commerie Rådinnan Wälborna Fru Clara Lagerströms rätt, Camneren Herr Eric Enander.

Kartan visar först och främst åker och äng och de nya skiftena däri, bytomten och kalvhagen är grå med 18 hemman utritade med 1–4 punkter och streck emellan. Denna markering är ovanlig, punkterna kan markera byggnader eller tomtens ytterkanter. Troligare är att de visar varje hemmans brukares gårdar. De flesta tomter är markerade med 2 punkter vilket bildar avlånga ovaler. Åkrarna visar det äldre tegsystemet med långsmala parceller markerade med brukarens gård. Ovanför detta ligger storskiftets rationaliserade skiften. Alla de äldre skiftena är inte utritade. De nya skiftena har de nya ägarnas namn ritade i rött, detta är troligen en sentida förenkling av kartan för att slippa läsa i protokollet. Den enda gärdesgården som är utritad är mellan det östra ängsgärdet och bytomten och utmarken. Förutom gårdarna som tillhör byn är även Hallen, Pilegården och Stillestorp med på kartan inom bytomten.

Markanvändningen är mycket lik den som är avritad 1722. En del ängsskiften har lagts om till åker och en del åkerskiften har lagts i träda och brukas som äng. Det finns nu även en sandgrop med på kartan söder om byn på tidigare ängsmark. Väderkvarnen som fanns 1722 är nu inte medritad, vägarna har samma sträckning som tidigare. I protokollet står några namn på åkrarna; Klockarelyckan, Långe Välltera, Warpera, Åhlåkrarne samt Flat- och Apelåkrarne som består av god bärande lermylla sandblandad med lerbotten. Ängsmarken består av medelmåttlig hårdvall samt områden med sämre och dels bättre hårdvall.

Nästa karta är över ox- och kalvhagen från 1778 som tidigare var samfälld till byn och var utritad med bytomten på tidigare karta.I hagen är även en väderkvarn utritad, mitt i byn likaså. Även de hemman som inte tillhör Lundby kyrkby har del i hagen.

Från 1822 finns det en konceptkarta över enskifte av utmarken till Lundby by, Sannegården, Bräcke, Pölsebo, Ulvegården, Färjestaden och Kvillebäckshamnen. Först nu ser vi markerna väster och norr om byn. Vissa brytpunkter i rågången är namngivna, Store Vette till exempel. Ingen vidare bebyggelse finns på markerna förutom båtsmanstorpet norr om byn. Ett brev från lantmätaren följer med handlingarna, där skriver han att han inte kan verkställa skiftet i Lundby då han svaga bröst inte tillåter han då mera ungdom och kroppsstyrka krävs till genomvandrandet. I protokollet står det vidare att första lantmätaren med döden avlidit och ärendet tagits över av en annan.

I protokollet redogörs alla sammanträden vid skiftet och en del tvister om det så kallade Kolandet som Sannegården hävdar som sitt. ”Yrkade att som Sannegårdens av ålder nyttjad mulbete i Västra kohagen, borde den nu och framgement bibehållas vid en sådan rättighet”. Vidare nämns att Lundbys gårdar vill ha en väg genom Kolandet till Sandviken för att nyttja en brygga. Vattnet vid bryggan är dock för grunt för att tungt lastade båtar ska kunna lägga till. Lundby behöver ved och byggmaterial som kommer från Göta älv.
Vägnätet diskuteras vidare med olika bredder på vägar, 14 och 16 alnar är vanliugast och 30 alnars bredd i fägatan för att inte drivande hjordar ska få resanden att åka av vägen. Gärdesgården nämns kort; ”Samt den från äldre tider underhållna och synbara gamla gärdesgården för nyttig skillnad”.

Markerna på utmarken delas upp i: Svinhagen, Kavlhagen, Östra kohagen, Västra kohagen, Bräckes intaga, Pölsebo intaga. Ett namn på en av markerna är Strupehalsdalen. Troligt är att hela området är fattigt på tillgång till virke och vedfångst då inget av dessa resurser nämns i handlingarna. Samt att Lundbys gårdar är i behov av en brygga för att få ved och virke. I utmarken finns det några mossar som det diskuteras om vägar skall dras dit. Möjlig används dessa som torvtäkt för bränning.

Karta över laga skifte från 1820- och 30-talet.

Laga skifte sker för Lunby by under 1820- och 30-talet. Protokollet redogör vilka av jordbrukarna som får bo kvar och vilka som ska flytta ut på de nya skiftena. En befolkningsökning sker kontinuerligt i byn och vissa hemman delas upp i mindre med lägre hemmanstal, som exempel kan nämnas här att Smedjegården har hela 9 brukare. Förutom hemmanen till kyrkbyn är även Stillestorp, Hallen, Lestegården, Pilegården med i skiftet. Gårdarna inom tomten är nu första gången utritade och inmätta.

Efter förra skiftet delades markerna upp i långa remsor, nu försöker lantmätarern göra större ytor med sammanhängande marker till brukarna. Dock är det fortfarande svårt att få större mer brukbara skiften då byn nu består av många brukare. Åkermarken har expanderat västerut inom inägomarken på det som tidigare var ängsmark. Det samma gäller i det stora ängsgärdet öster om byn. Här har stora ytor med ny åker brutits upp i den gamla ängen.

Kvillebäcken längst i öster verkar nu klassas som egen by. Det är först nu som annan bebyggelse är utritad i ängsgärdet öster om byn. Längs vägen till byn samt till Kvillebäcken har bebyggelse för obesuttna unnåt på flera ställen. Det verkar även som om flera gårdar som har del i hemmanen har flyttat ut, dock är protokollet svårtolkat då sidorna är uppblandade samt att det är brukarnas namn som står istället för hemmanet.

Rektifierade ekonomiska kartor över området från 1930-talet.

Nästa karta är den ekonomiska kartan från 1930-talet som är baserad på flygbilder. Väldigt mycket har skett i landskapet sedan laga skifte 100 år tidigare. För mycket för att beskriva detaljerat. Kyrkbyn benämns fortfarande kyrkbyn på kartan och har kvar sin agrara karaktär. Runtom denna ligger åkrarna kvar liknande utsträckning och utseende sedan 1700-talet om man förbiser större skiften och rationalisering. Byn har fått ett skolhus och en ny kyrka. Där kalvhagen tidigare låg har Volvofabriken byggts. En del ny åkermark har brutits upp väster om byn på den tidigare utmarken, dock inte lika mycket som öster om byn där all den gamla ängen nu är åker. Detta har att göra med topografin och markens bördighet. Norr om byn har ett område med egnahem anlagts. Runt Ramberget finns Rambergsstaden, idrottsplats, koloniträdgårdar, kapell och skolor. Kvillebäcekn som tidigare skiljde Lindholmen från Hisingen har fyllts igen och järnväg har anlagts där som går till varven vid Sannegården.

Fram till nutid försvinner den agrara karaktären helt och ger plats för mer industrier, villor och flerfamiljshus. Dock så lever de gamla gårdsnamnen kvar som stadsdelar. Biskopsgården är ett bra exempel på ett hemman som låg i kyrkbyn, skiftades ut under laga skifte och nu gett namn åt en stadsdel.

Området är mycket rikt på registrerade kulturlämningar, både borttagna och existerande. Större delen av lämningarna är gravar som ligger i typisk höglänt terräng. Den geografiska avmätningen från 1722 har flera områden med stensymboler utritade. Dessa ligger i symmetriska mönster så det är troligt att det är frågan om markeringar för bergsmark troligare än gravar. Ett fåtal hällristningar finns även, boplatslämningar likaså med flintavslag. I egnahemsområdet har en fornborg legat, ingen informations om denna går att hitta i kartmaterialet. Alla dessa registreringar visar på att området varit bebott under mycket lång tid. Stora Vette som är en gränsmarkering mellan Lundby från enskifteskartan är ett bronsåldersröse som tidigare var riksgräns mellan Norge och Sverige.

Söder om denna ligger Svarte mosse och Sjumilaskogen som är ett uppskattat naturområde med löpspår och uteklassrum. Själva mossen är en eftertraktad fågelsjö. Området var tidigare utmark till kyrkbyn och andra byar och användes som extensivt bete. Spår av detta kan man se i de enar som finns här. De trivdes på de kala klipporna och hedarna som bildades när skogen avverkades och användes i skepps- eller sillindustrin. Under 1900-talet planerades det här gran och tall men senare har kommunen gallrat och ändrat karaktären på skogen till ett mer naturligt utseende. Enarna skuggas av det täta krontaket och står kvar som torra statyer som berättar om det gamla agrara landskapet.

En mulen tisdag i september kom en klass i åk 4 på besök hos Lundby hembygdsförening, som håller till i en före detta skola. De delades upp i två grupper, varav den ena fick följa med fröken Sigrid in i klassrummet och uppleva två lektioner så som det kunde ha gått till för ca 100 år sedan. Barnen fick bland annat prova att skriva på griffeltavla och lära sig skrivstil. Mellan lektionerna lektes det på skolgården med hopprep och bollar. Den andra gruppen fick följa med på en guidad tur i Kyrkbyn, där Ammi berättade och visade bilder på de gårdar som funnits där och människorna som levde i byn förr i tiden, när Hisingen var rena landsbygden. Efter en gemensam rast med sånglekar från förr bytte grupperna aktivitet. Efter lite energipåfyllning i form av korv med bröd avslutades besöket med att barnen fick dansa polonäs till dragspelsackompanjemang.

Klassen kommer efter besöket att skriva ner sina funderingar om hur Lundby kan tänkas se ut i framtiden. Representanter för hembygdsföreningen kommer sedan att göra ett besök i skolan för att ta del av barnens funderingar och diskutera vidare.

För mer information om Lundby hembygdsförening klicka här