Utredningsområdet ligger i Skara socken, Skånings härad. Denna kartstudie över landskapet runt Skara utgår ifrån Stadens ägor samt några av gårdarna i direkt anslutning. Huvuddelen av området ligger på lerjord, i väster vid Händene finns det stora områden med sandjordar och i öster tar kamelandskapet vid. Större delen av området ligger i slättlandskap, söder om staden övergår det i mosaiklandskap.

Skara stad omnämns första gången på 1070-talet i Adam av Bremens Hamburg-Bremiska kyrkohistoria som ”Götarnas stora stad”. Det är möjligt att staden kan ha omnämnts tidigare år 1019 av den isländske skalden Sigvats. Staden är belägen runt kyrkan som troligen var byggd av trä fram till 1100-talet då den första katedralen byggdes i sten och romansk stil. Två kloster grundades i staden under 1200-talet och i staden har det även funnits ett hospital för att vårda fattiga och sjuka, det omnämns tidigast år 1494. Förutom att vara Västergötlands kyrkliga centrum har staden även varit en viktig plats för handel och möten. Namnet Skara kommer troligen från dalsänkor eller nedskärningar i landskapet. Själva placeringen av staden i landskapet kan sammanfalla med de vägleder som korsas här från mer tättbefolkade områden.

Flera gårdar låg som en krans runt staden och landskapet brukades som åkrar, ängar och betesmarker. Själva staden har haft samma läge och rågång under lång tid och har aldrig varit befäst. Den tidigaste kartan är från 1639 och visar stadens åkermark och ängar som är omgärdade av många mil trägärdesgårdar. Inom de olika gärdena finns det tegar som tillhör olika borgare i staden, vilket betyder att de är beroende av varandras bruk och planering av åkern i form av plöjning, skörd, efterbete mm. De olika gärdenas namn återspeglar stadens viktiga roll som en plats för möten, utbildning och religion. Några exempel är: Skolgatugärdet, Organistgärdet och Skrivaregärdet. De som ägde åkermarken var kyrkan, klostren och borgarna. Stadens borgare var beroende av jordbruket då stadens brist på vattenvägar inte gynnade handeln och de kan ses som jordbrukare med sitt hantverk som bisyssla. 1739 kan bland borgarna utläsas titlar och yrken som Fänriken Andreas Fyrberg, Apollogisten Lars Fredholm och Rådman Sven Lindström.

En karta från 1653 visar stadens planering med dess gator och tomter samt viktiga byggnader som domkyrka, rådhus och gymnasium. Borgarnas tomter var omgärdade av flätade staket och innehöll bostadshus och ekonomibyggnader som verkstäder och fähus. Även ett fåtal kål- och trädgårdar ryms inom stadens rågång. Staden brann 1719 och en ny karta över staden gjorde 1720 vilket visar liknande plan med ett fåtal förändringar.

Söder om staden låg det som på 1300-talet troligen kallades Skara hus. En kastellborg med dubbla vallgravar liknande Axevalla hus och Läckö. Borgen var byggd av gråsten och tegel och uppfördes under medeltiden. Ägor i området runt borgen byter namn eller ägare under tidens gång. Borgen försvann under medeltiden och ersattes senare av Skaraborgs slott precis norr om som byggdes under Johan III, det är troligt att material togs från den gamla borgen. Skaraborgs slott brändes 1612 av danskarna. 1688 äger Brobacka gärdena väster om borgen. 1735 Benämns samma gärde som Gropebacken. Namnet idag är Gällkvist och kommer från den gårds om låg söder om borgen. Gällkvist finns med i skriftliga källor sedan 1272 och var en kronogård. På en karta från 1782 är det Kämpagården som innehar borgen och området runtom. Själva gården verkar vara belagd på den plats där Skara borg tidigare legat. Platån där den tidigare borgen låg är nu bebyggd med tre byggnader. Några av vallarna runt borgen slåttras, andra inte. Alla gårdens ägor omgärdas av en trägärdesgård och fram till borgen från staden leder en fägata. Åkern är indelad i tre gärden vilket tyder på tresäde.

Sydöst om staden låg kronogården Götala. Gården har lång kontinuitet och omnämns redan 1272. Området har flera gravar och andra kulturhistoriska lämningar vilket tyder på att människor befolkat området mycket länge. En nedgrävd guldskatt från folkvandringstiden tyder på att rika och betydelsefulla personer vistats i området. 1688 ligger gårdens stora åkrar i en halvmåne nära gården. Utanför denna ligger en mosaik av mindre åkerlyckor och torpbebyggelse. Ingen av de lämningar som är registrerade som hägnadsvallar stämmer överens med någon historisk karta över Götala.

Mellan Borgen och Götala låg Djurgården. Den låg på Gällkvist och Götala ägor då dessa båda var kronogårdar. Djurgården var en park för kungliga sällskap att jaga högvilt. Runt Djurgården gick en gärdesgård som var högre och kraftigare än en vanlig gärdesgård för att hålla viltet inne. Detta är tydligt utritat på kartorna. I norra delen av Djurgården låg kronotorpet Glasbacken med dess åkrar inhägnat av en gärdesgård. Marken i Djurgården fick fortfarande brukas för gårdarna, en del bestod av hårdvallsäng och slåttrades. Stor del var backar oduglig till äng och beväxt med gran, ek eller gammal aspskog. Genom Djurgården gick en väg i väst-östlig riktning som passerade en mindre hägnad mitt i. 1690 säger Karl XI att djurgården skall ödeläggas.

Utöver stadens närliggande ägor av åker, ängar och beteshagar har Skara även haft fyra områden med utmark som brukades gemensamt. Söder om stora landsvägen, dagens Axvallagatan mot Skövde låg Brunnsbomarken. Den storskiftades 1762 och visar en lång utsträckt mark från staden i väster mot Billingen i öster. Större delen av marken ser ut att vara äng och delas upp i drygt 100 långa remsor i nord-sydlig riktning. Ängen slogs med lie för att få hö som boskapen kunde äta på vintern och hela marken var omgärdad av en trägärdesgård vilket gjorde att boskapen kunde beta där efter slåttern. På marken finns även en väg i nord-sydlig riktning som har samma sträckning som vägen mellan Axevallavägen och Brunnsbo. På Gränsen mot Brunsbo står ett vägmärke kvar idag, även ett längs södra gränsen. Sjöbergs torp och dess vret ligger i området och är exkluderat storskiftet. Kartan visar även Tubbetorps krog stiliserat utritat söder öm Brunnsbomarken, såväl som annan bebyggelse runt om. 1879 skedde laga skifte på Brunnsbomarken, mycket av den tidigare ängen har redan då uppodlats och kommer göra så ännu mer enligt den häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet.

Norr om staden låg utmarken Skaraberg som delades mellan hemmanen i Skara socken år 1795, tidigaste skriftliga källan är från 1402. Större delen av marken bestod av ung gran- och tallskog på jämn mark med åtskilliga mossdrag. Fler av markerna är intagor till byar eller Skara stad. De senare påstås vara från år 1639, en del döms ut. Troligen skedde någon form av skifte eller ägofördelning då. Den tidigare nämnda geometriska avmätningen från 1639 visar bara inägan utan förklaring eller protokoll. Skogen nyttjades som utmarksbete men också troligen som källa på timmer, ved, gjärdselvirke och kol. Även små sandtäkter har funnits. En del byggnader är utritade i området eller precis utanför. Skogen hade en skogvaktare som hade ett torp utritat. Norra och centrala delarna av skogen har börjat att odlas upp enligt den häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet. De enda registrerade kulturhistoriska lämningarna i området är två hägnader. Nordväst om Skaraberg ligger Nabben. Där finns det en borlämning som är dåligt utforskad. I en avmätning över Nabben och Tveta från 1795 ligger denna på Slottsängen.

Väster om staden låg utmarken Västermarken som storskiftades 1796, i tidigare material kallas den Västra skogen och Furuskogsmarken. Precis som Skaraberg består större delen av skog med en del mossdrag. Mitt i utmarken låg frälsehemmanet Furuskogens inägor som tillhörde Västra Gerums socken, en väg gick dit från landsvägen mot Göteborg, som också är utmarkens gräns mot söder. Landsvägen hade samma sträckning som dagens E20. I korsningen vid Simmatorp låg skogvaktarboställets tomt och vägen ser ut att vara kantad av en allé. På vägen in mot staden längs landsvägen ligger på norra sidan en mosse som kallas Galgemossen. Ännu närmare staden ligger den ”fordna afrättsplatsen”, ungefär där det idag finns ett område som inte har någon antikvarisk bedömning men benämns som avrättningsplats. Källorna till den registreringen i Fornsök kommer ifrån den ekonomiska kartan från 1960, platsen står inte med på den häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet, däremot är en symbols som ser ut som en galge med en hängd människa med på en avmätning i Lantmäterimyndighetens arkiv. Akten har inget årtal eller förklaring men den visar ägorna runt Skara stad och ser ut att komma från 1600- eller 1700-talet. Vid slutet av 1800-talet har en del av skogen odlats upp till åker och större delen ser ut så även idag. Stadens industriområde har på senare delen av 1900-talet anlagts på den östra delen av den gamla utmarken.

Söder om staden låg ännu en utmark, Södra skogen. Efter att Skaraberg delades upp 1795 beslutades det att Södra skogen skulle kvarstå som gemensam utmark men år 1799 togs frågan upp igen och skogen delades i 110 skiften som lottades ut mellan ägarna i Rådhuset. Precis som de andra skogarna till staden har en del områden inhägnats som beteshagar och tomter. Gästgivarehagen är en stor hage i norra området som idag är skjutbanor. Väster om denna låg skogvaktartorpet med dess intagor samt andra torpställen. En del av marken beskrivs som utmark, inte skog. Denna är stenig och överallt uthuggen och skoglös. Flera mossar finns på Södra skogen, även en höjdrygg i öster som benämns getryggen. Genom området går landsvägen till Falköping, dagens Sörskogsvägen och väg 184. En milsten finns kvar från denna vägen. Vid slutet av 1800-talet har fler torpställen dykt upp på den tidigare gemensamma utmarken. Små åkrar har nu också börjat dyka upp i anslutning till dessa. Dagens område har i stora drag kvar samma drag som från 1800-talets slut med bebyggelse och öppen mark på samma plats som dessa torp.

Det område med mest naturvärden är uteslutande mark som tillhört Götala. Dels den gamla djurgården med totalt 41 skyddsvärda ekar på det som på 1600-talet var äng beväxt med gammal ekskog till Götala. Götala inäga med de mindre torpåkrarna betas idag och är en välhävdad betesmark med en del intressant flora. I betesmarken finns det även 10 skyddsvärda ekar. Detta lilla område med höga natur- och kulturvärden har sett likadant ut under mycket lång tid.

För mer information om Skara Gille klicka här