Arkiv- och kartstudier

Utredningsområdet ligger i Tanums socken och kommun i Bohuslän och omfattar fastigheterna Tanums Prästgård, Hede, Stora Oppen, Slänge och Stora Hoghem. Det Bohuslänska landskapet med bergsryggar och dalar fyllda med ishavslera var inget gynnsamt läge för tätt sammanhängande bebyggelse. Bebyggelsen var koncentrerad till dalgångarna innanför kustremsan med undantag för eventuella provisoriska fiskelägen längs kusten. De tidigaste kyrkorna uppfördes i trä på storgårdar och i centralbygder och utifrån dessa bildades sedan sockenindelningen. Tanum socken finns belagd ifrån år 1317 och tillhörde området som kallades Viken under norskt styre. Under tidig medeltid drabbades Viken av flera inbördeskrig och krigshärjningar, vilket i slutändan drabbade befolkningen och landskapet värst då gårdar plundras och skördar bränns. Trots alla härjningar finns det knappt några spår efter detta i ortnamnen.

Efter freden vid Roskilde 1658 kom Bohuslän slutligen att tillhöra Sverige. Pehr Kalm beskriver på 1700-talets mitt att ”skog var uti hela Tanums socken… alldeles ingen”. Till vedbrand användes torv från de grunda mossarna eller ljung ifrån de nu helt utbredda hedarna som täckte landskapet. Under vikingatiden började avskogningen av Vikens lövskogar. Timret exporterades eller användes i sillfisket blomstrade under återkommande perioder. Sillindustrin gav färsk och inlagd sill som livsmedel men också tran som kokades till olja eller grums som användes som jordförbättringsmedel på åkrarna. Prosten Brunius på Tanums Prästgård upprättade ett trankokeri på två kittlar som årligen producerade 200 lass grums som jordförbättringsmedel.

Namnet Tanum har både använts för Prästgården och socken. Namnets första led kommer från ordet tun som betyder inhägnad, slutledet är en förenkling av hem, eller hammar som betyder stenig höjd. Tanums Prästgård eller Prästbol var på 2 mantal. Byn Tannam, ca 8 km nordväst om kyrkan, har sedan källor från 1500-talet tillhört Tanum.

Mellan byarna ligger den samfällda utmarken och Tanums kyrka. Större delen av utbredningsområdet omfattas av den samfällda utmarken som storskiftades 1783 och benämns då Tanums Hed. Kartan har tyvärr inget protokoll som beskriver markerna men troligt är att större delen av utmarken är avskogad ljunghed. Landsvägen från Kville passerar igenom utredningsområdet och delar sig norr om Tanums Prästgård på väg väster- och norrut. I korsningen ligger Hede Gästgivargård. Mellan Kyrkan och Prästgården finns en stuga på västra sidan om landsvägen, söder om Tanumsälven. Detta kan vara torpet Slottet.

År 1698 gjordes en geometrisk avmätning över Prästgården, även skissen till denna finns. Kartan visar att åkrarna fortfarande ligger på den mer lättarbetade jorden på höjderna. Dalarna med den tunga, men näringsrikare leran, brukades som slåtteräng. På kartan kategoriseras den som skarp och mager. Prästgården har kål- och trädgård precis intill hustomten. Någon form av täppa likaså, på andra sidan landsvägen som passerar genom inägan, finns en linda. I närheten finns två kalvhagar, en till 2–3 djur och en till 10–12. I Tanumsälven öster om gården är en kvarnplats markerad. Mitt i kartan, långt ifrån någon bebyggelse, finns en humlegård markerad med 100 störar. Prästgården brann ner under det Stora nordiska kriget i början av 1700-talet. 1718 passerade Karl XII likfärd Prästgården som revs kort därefter 1722 och ersattes av nuvarande byggnad. Under 1800-talet drev kyrkoherden Gomer Brunius gården och moderniserade jordbruket med täckdikningar och potatisodling.

Fyra torp finns med på kartan. Varav ett är Månsedammen i nordväst, som är en företrädare till dagens Dammen. Krokholmen och Ängarna ligger i kartans utkant i söder. Nära kyrkan ligger torpet Slottet. Alla torpen har varsina åkrar i närheten till tomten, Månsdammen är klart det största och även det som har egen äng. Vilken består av hårdvall och ljung. Efter att avmätningen gjordes har flera torp uppkommit, dock finns ingen yngre karta över Prästegårdens inägor. Den renritade geografiska avmätningen har utelämnat en del information som finns med i skissen. Bland annat syns ingen gärdesgård, vilket syns i skissen. Där är Prästgårdens och Slottets tomter inhägnade samt vissa sträckor mot Hede. Att inte den stora kalvhagen, åkrar och torptomter är inhägnade kan bero på att det skett samarbete mellan omkringliggande gårdar och byar eller att informationen försvunnit vid kartering och renskrivning.

Nästa överblick över Prästegården är på 1930-talets ekonomiska karta. Den visar att all den tidigare ängen odlats upp till åker. Torpet Dammen bedriver fortfarande jordbruk men har minskat på 1970-talet för att idag ha upphört helt. Flera av de andra husen på torpställena finns också kvar än idag.

Hoghem finns med i Biskop Eysteins Jordebog från 1397 och hette då Mædallhugæmi, Mellan-Hoghem. Förledet hog i namnet syftar till de gravhögar som ligger norr om de gamla gårdstomterna. Efterleden hem betyder läger-/boplats, viste eller gård. Stora Hoghem består av Väster- och Östergården på 1 mantal vardera fram till 1697 respektive 1758. Under åren har gårdarna bytt mellan skatte- frälse- och kronohemman. Lilla Hoghem angränsar i öster. Namnet Mellan- Hoghem samt andra källor i Biskop Eysteins Jordebog från 1397 tyder på att det från början var fyra gårdar i Hoghem.

Över Stora Hoghem finns en avmätning från 1697, tyvärr finns bara skissen till denna tillgänglig vilket försvårar tolkningen. Hela inägan är hägnad med gärdesgård och de två hemmanen är utritade samt deras åkrar. Större delen av inägan är ängsmark. Landsvägen till Tanum passerar genom inägan, bredvid Stora Hoghems bytomt.

Nästa karta över Stora Hoghem är storskifteskartan från 1791 och är snarlik den tidigare. En utökning av åkern på ängens bekostnad går att se. Inägorna delas här upp mellan Västergården och Östergården och deras 6 brukare, utmarken är fortfarande samfälld. 1796 styckas en del av den gemensamma utmarken upp söder om kyrkan, kallas Kyrkoheden. Det finns även en intaga längs gärdesgården till utmarken i norr.

1818 sker enskifte på Stora Hoghem, nu är det mycket tydligt att den agrara revolutionen har startat. Mycket av den tidigare ängsmarken är omlagd till åker och det finns knappt någon kvar på inägan. Hela Stora Hoghems mark är nu skiftad i långa remsor mellan brukarna. Öster om landsvägen är delar av den gamla utmarken idag uppodlade, vilket har skett innan 1930-talet.

Hede, som nu kallas Tanumshede sedan början av 1900-talet har en liten del av sin mark i utredningsområdets norra kant. Namnet finns med i medeltida källor som Hædi och var fram till 1758 kronohemman, därefter skattehemman. Namnet kommer från ordet hed och har även skrivits som Hee, Hei eller Heede. Hede Gästgiveriet byggdes 1663 av Björn i Hee bredvid Tingsplatsen. I en skiss över Hede från 1714 är inte området kring dagens Gästgivargård med utan skissen visar gårdstomt och marker mer väster ut, utanför utredningsområdet. Det är troligt att Gästgivargården låg ute på den samfällda utmarken, vilket syns i kartan från 1783. Hede storskiftades 1816 och på den kartan är Gästgivargården med, Tingshuset som byggdes 1788 likaså. 1834 skedde laga skifte i Hede, området inom utredningsområdet ändras inte mycket från storskiftet. På kartan finns området med den gamla gårdstomten från 1714 års karta med som ”Gamla Hedes kullen”.

Namnet Oppen finns även det med Biskop Eysteins Jordebog från 1397 och skrivs då Yppini, även Åpunne och Åpanne senare under medeltiden. Namnet kommer från adverbet uppe och ändelsen vin. Vin är utdött i de nordiska språken och syftar på någon form av röjd betesmark. 1607 är första belägget för byn Stora Oppen som bestod av fyra gårdar. Norgården eller Gatan som den också kallats har bytt från 1 till ½ mantal samt skatteform under åren. Sörgården eller Bredhog likaså som även Väster- och Östergården. Inägan till Stora Oppen låg i östra kanten av utredningsområdet. En geometrisk avmätning från 1694 visar fyra gårdar som delar tomt med större delen av krarna runt om. Impedimenten in åkrarna som består till stor del av sandmylla är långsmala och orienterade i samma riktning inom gärdet. Ut från tomten går en fägata kantad av trägärdesgård mot den samfällda utmarken i öster. I närheten av tomten finns även en linda och två ängar som benämns ”högskulle”. Norr om tomten finns höjder som kallas ”kalbackar”.

1794 sker storskifte på Stora Oppens inägor. Kartan visar att delar av det som tidigare varit äng har börjat plöjas upp till åker. De nya åkrarna består till stor del av lermylla vilket förklarar var fer den inte brukats tidigare.

Under mitten av 1800-talet skedde laga skifte på Stora Oppens gårdar som redan tidigare var uppdelade i storskifte. Under 1841–1864 delades nu den tidigare samfällda utmarken upp mellan gårdarna. Protokollen beskriver markerna som till stor del består av backar, ljungmark och berg. En del mark är inhägnade som hästhagar och det finns en och annan myr och backe som slås för hö. Utmarken har även en del torpbebyggelse. Vinbäckstorpet har legat till grunden för det bostadsområde som till stor del ligger på Stora Oppen Östergårdens tidigare utmark, dagens Vinbäck. Torpet sägs enligt muntlig tradition tidigare ha hetat Blodbäck. Enligt tradition har en avrättningsplats legat på en kulle där blodet runnit ner i strömmar. En annan tolkning är att namnet syftar till brunt vatten. Protokollet från Stora Oppen Östergårdens skifte benämner två områden som Galgbackarna (144 och 145) och ett som Galgbacksmyren (132). Utmarkens brist på brännved går också att läsa i flera protokoll som delar upp mossar för torvtäckt.

Efter alla skiften på Stora Oppen har bebyggelsen kastats runt och gårdarnas namn har tappat sin orienterande mening, ingen ligger i sitt ursprungliga väderstreck. Större delen av utmarken har odlats upp under början av 1900-talet eller bebyggts med dagens Tanumshede, vilket går att se på de ekonomiska kartorna från 30- och 70-talet. Genom markerna har även E6 dragits när den byggdes på 2000-talet.

Oppens geometriska avmätning visar även inägan för Slänge. Tomten ligger längst ner i östra hörnet. Åkrarna är delade av en gata fram till vägen. Genom kartan går en väg i väst-östlig riktning genom inägorna. I Norske kyrkjelege jordeøker från 1544 stavades det Slenge. Namnet Slänge kommer troligen från bäcken som rinner bredvid som innan den dikades, slängde och svängde när den meandrade. Slänge storskiftas 1798 och delas upp i två skiften vilket medförde att bebyggelsen flyttas till dagens läge.

Runt Stora Oppens gamla tomt finns det tre områden med kvävepåverkat bete med trivial flora, utöver dessa finns det inga betesmarker med potential i utredningsområdet.

Vid gamla torpet Slottet finns det idag en naturlövskog som klassas som nyckelbiotop. Den innehåller flera al- och hasselbuketter och äldre ekar. Detta är på Prästgårdens gamla slåtteräng enligt avmätningen från 1698 och det är möjligt att alarna och hasseln då brukades som skottskog. De flesta äldre träden inom i området ligger på Prästgårdens mark. En samling gamla ekar finns precis söder om den gamla humlegården.

De kulturhistoriska lämningarna i området är mycket många. På höjderna är flera boplatslägen utgrävda. Det finns även många stensättningar och högar i krönläge på höjderna. Störst koncentration är det såklart på hällristningar i området som till skillnad från stensättningarna och högarna oftast återfinns i nederkanten på höjderna. Flera av de gamla by- och gårdstomterna är idag markerade som fornlämningar och går att spåra i kartmaterialet. I närheten av Stora Oppens gamla tomt finns det även hålvägar som inte återfinns i det historiska kartmaterialet. En av de två ”högskullarna” vid Stora Oppen är idag markerade som gravfält. Den andra kullen innehåller med stor sannolikhet gravar även den men är inte skyddad. Fossil åkermark med ryggade åkrar återfinns vid Nytorp på Prästgårdens mark. Avrättningsplatsen som enligt muntlig tradition ska finnas på en kulle vid Vinbäck återfinns spår av i det historiska kartmaterialet på Stora Oppens Östergårdens gamla utmark. De tre områdena ligger inte i direkt angränsning till den platsen som idag är markerad som galgeröset. Galgbacksmyren ligger 90 m nordväst och Galgbackarna 170 m nordöst om platsen. Däremot finns det en omarkerad punkt på skifteskartan vid dagens plats.

För mer information om Tanums hembygdsförening klicka här